Ola är fascinerad av att dokumentären (eller mockumentären) "Tre pappor" har kunnat bli en snackis trots att den inte innehåller en enda tanke som är tillräckligt artikulerad för man ska kunna gå i dialog med den.
Jonatan har apropå VM i Qatar en spaning om att "sports-washing" inte existerar och att folk borde sluta prata om det hela tiden.

Ola om varför ingen på Twitter verkar vara ledsen över Twitters eventuella undergång. Liv om att man ska komma ihåg att inte tatuera in ordet ”kåtslag” som bonusförälder. Jonatan svarar på om barnmorskor är bu eller bä.

Liv pratar om kvinnor som ritar mammaserier på Instagram och om vänskap som en progressiv handling.

 

Ola om att dystopin är fullbordad när också fotbollen – den fram tills nu sista fungerande massritualen - endast framkallar känslor av alienation.

Böcker som refereras:

David Cayley - Ivan Illich: An Intellectual Journey

Ivan Illich - Genus

Liv pratar om att självmedvetet ursäkta sig för att man är en "boomer" och att vi måste inse att vi lever i en tid där det allt mer blir strukturellt omöjligt att hänga med.

Ola  förklarar varför han än så länge inte är lockad av de Elon Musk-kritiska twittrarnas nya tillhåll Mastodon.

Böcker som refereras:

Geert Lovink - Stuck on the Platform

Hartmut Rosa - Acceleration, modernitet och identitet: tre essäer

Ola funderar på om det går att återupprätta nationalismens föreställda gemenskap genom att alla svenska pappor varje morgon skickar fire reacts till samma momfluencer.
Liv ser hur högerns 68 övergår i högerns gröna vågen.

Dessutom en rättelse angående förra veckans avsnitt.

Böcker som refereras:
Benedict Anderson – Den föreställda gemenskapen
Ernest Gellner – Nations and Nationalism

Apropå Kanye West och antisemitismen pratar Jonatan om relationen mellan afroamerikaner och judar

Ola är fascinerad av raseriet som fotbollstwitter riktade mot BK Häckens supportrar för att de inte såg ut att vara tillräckligt rörda över att ha vunnit SM-guld.

Jonatan delar med sig av sina erfarenheter av att leva med oidipuskomplex. Ola pratar om huruvida folkpartism-legenden Selma Lagerlöf hade varit team Johan Pehrson. Liv slår ett slag för den lite otrendiga åsikten att alla svenskar är rasister efter att ha följt debatten om barnprogrammet "Bilakuten".

Ola pratar om att vi måste vänja oss vid att det i den digitala eran blir allt vanligare att inte veta vilka typ Ruben Östlund och Joakim Paasikivi är.

Jonatan gör en minutiös recap av den senaste månaden i brittisk politik.

Jon Askonas essä-serie: https://www.thenewatlantis.com/collections/reality-a-post-mortem

Apropå den stundande svenska kulturkanonen pratar Ola om hur det har fungerat i Danmark att leva med kulturkanon de senaste 15 åren.

Liv har sett influencern Therese Lindgrens program om barnlöshet och pratar om att vurmen för kärnfamiljen kanske inte alls är en motreaktion på den hyperkommersiella samtiden utan snarare dess förlängning.

Veckans avsnitt handlar om att framtiden är död. Ola pratar om att vår bild av vad som är futuristisk musik fortfarande är Kraftwerk och att det eventuellt hänger ihop med att reaktionär politik regerar. Liv pratar om att spekulation är det enda rimliga sättet att förhålla sig till den osäkra framtiden och att homo economicus ersatts av den nya människan homo speculans.

Böcker som refereras:

Aris Komporozos-Athanasiou - Speculative Communities
Mark Fisher - Ghosts of my life
Hartmut Rosa - Acceleration, modernitet och identitet: Tre essäer

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.